Inte skrivit så mycket det senaste dagarna…

 

 

 

 

Igår var jag på bedömningssamtal vid anorexi-

och bulimienheten. Jag är numera patient där och

ska få en behandlare inom en månad för att påbörja
en behandling mot min ätstörning! Jag vet inte om
jag ska skratta eller gråta. Är hemma från skolan idag,
orkade inte gå dit, mår otroligt dåligt idag!

En del av mig är oerhört glad att dem tog emot mig och
att jag ska få hjälp. Men samtidigt är det frustrerande, jag
kan inte själv förstå hur jag ska kunna bli frisk från det här.
Min ätstörning har mer eller mindre tagit över min vardag
och i princip kretsar alla mina tankar kring den.

En sak är säker, för att bli frisk måste jag få hjälp, jag

klarar inte det här själv…