Jag berättade häromdagen att jag avslutat mitt förhållande till en specifik manlig individ, vilket jag uppriktigt sagt tyckte var skönt och modigt för att vara mig! (Är alltid väldigt mån om att ha någon eller några som finns till för att bekräfta mig!) Men självfallet hör han av sig och delar med sig av sina tankar var det gäller hur fantastiskt jag är och att han inte ångrar ngt blablabla... jo tack fint skrivet!

MEN den stora anledningen till att jag ville avsluta det, är för att han råkar ha en dam på annat håll, därför... Om det inte är självklart för honom att han ska fortsätta sitt förhållande med sin dam, varför inte göra slut på det! Han säger att han fortfarande inte bestämt sig för hur han vill ha det, om det inte är en självklarhet för honom så säger det sig självt! Jag menar inte att han ska ge upp henne för mig men för sin egen skull och för hennes när han tydligen inte är tillräckligt kär i henne för att kunna motstå andra, mig bl.a.... Det är frustrerande hur osäker man kan vara, och så ger han mig förhoppningar på att det kanske ändå kommer ett bli ett slut mellan dem, dvs om jag tolkar hans sms rätt...

Som jag numera alltid säger: det som sker, det sker! Enkelt, sant och säkert..